På söndag firas ett tema i kyrkoåret med rubriken: Guds hus. Varje kyrka, kapell eller katedral, är ämnad för någon, precis som kyrkans innersta plats, altaret, på ett särskilt sätt är tänkt åt någon. Så är det även när det gäller människans hjärta.

I varje hjärta finns många rum. Till en del rum låter vi flera komma till, medan det till andra rum är endast några få som får tillträde. Varje hjärta har också något av en innersta kammare som har en plats som är mer viktig än något annan. Därifrån fattas de viktigaste besluten i livet. Det är en slags ledningscentral.

Platsen, som egentligen är en tron, råder det en hård konkurrens om. Många är de som vill göra anspråk på den. Ibland känns det som om den skulle vara den mest eftertraktade platsen i hela universum. För överallt möter människan olika spekulanter på just hjärtat.

På den platsen vill även Gud göra anspråk. Julens mysterium visar konkret på detta. Egentligen är det något som Gud har gjort redan från första början, eftersom Bibelns första blad visar vem den platsen ursprungligen var tillägnad.

Gud är inte någon som distanserar sig från människan och vill älska oss på avstånd. Gud söker aktivt människans uppmärksamhet och vill innerlig gemenskap. Gud vill inte bara bo granne med dig. Han vill bo hos dig och i ditt hjärtas hus!

Därför sänder Gud sin son. Han kliver själv in i världshistorien för att bryta det utanförskap och den ensamhet som plågar mänskligheten. Jesus är Guds utsträckta hand till varje människa i alla tider.

En öppen hand som inbjuder till närhet och innerlig gemenskap och som är början på slutet för alla former av ensamhet i världen. ”Gud är trofast, han som kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre”, skriver aposteln Paulus.

Handen som sträcks ut är sårmärkt. Att bryta det utanförskap som synden en gång förorsakade mänskligheten hade ett pris. Ett pris som Jesus har betalt på korset. Därför är hans hand sårmärkt.

I den stund då människan personligen fattar Jesus i handen, bryts utanförskapet och gemenskapens dörrar går upp. Det är när tron tänds i hjärtat som Anden flyttar in i hjärtats tempel och fyller den med sin kärlek (Ef.3:17).

Ett hjärta där Guds kärlekslåga brinner formar människan inifrån. Hennes hjärta blir mer levande, generöst och öppet i mötet med andra. Det får ett hjärtelag som formas efter Jesu hjärtelag och andas vänlighet och varsamhet i umgänget med andra.

Hon har insett förlåtelsens kraft och nödvändighet. Benägenheten att be om förlåtelse och att förlåta andra finns också där, eftersom hon själv just har blivit förlåten i Kristus. 

Guds hus är en kyrka, en församling och ett hjärta. I mötet med Jesus förvandlas våra hjärtan. I mötet med Jesus förvandlas våra församlingar till hem med smak och atmosfär av hans kärlek.

I mötet med Jesus förvandlas våra tomma kyrkor till hem där nådens ord och sakrament kanaliserar det eviga livet till vår värld. En värld som inte kommer till rätta med en ensamhet som breder ut sig och som desperat söker efter äkta och genuin vänskap.