Tiden efter påsk heter påsktiden och räcker i fyrtio dagar, det vill säga hela den tid som den Uppståndne Jesus visade sig. Av påsktidens alla glada söndagar kallas en "Herdesöndagen" och den lyfter fram förhållandet mellan Gud och människa på ett unikt sätt. Där säger Jesus att den som tror också följer honom. Att tro är att följa.

Att ha en medföljare ger lugn och trygghet och särskilt om vi upplever livssituationen som hotfull eller obekväm. En sån gång är det skönt att inte vara ensam och att ha någon vid sin sida. Detta känner vi alla igen oss i, tror jag. Vi har alla varit där, någon gång i alla fall, och känt marken liksom svaja under våra fötter och upplevt oss som små och bräckliga. Ja, så ömkliga att vi verkligen behövt en annan människas närhet, stöd och omsorg.

Att vara kristen är att följa. Inte i första hand en massa regler, förbud och stadgar. Inte primärt heller en lära eller en from idé som en guru som levt för länge sen velat lämna efter sig. Den som tänker så, har något så fantastiskt ännu att upptäcka! Sådant kanske religiösa sysslar med, men inte kristna, för kristna följer en Gud som lever! De har en levande frälsare att ta rygg på i livet. En som går före och de efter. En Jesus, vems närhet, stöd och oändliga omsorg vi personligen kan känna och speciellt när vi är som mest sårbara. Då är den gode Herden där med sina starka armar och mäktiga händer, för att ta hand om och lyfta upp, upp i sin stora famn! I den gode Herdens närhet kan man inte vara oberörd, utan den vill förvandla oss från insidan. Vi vill snart i allt göra som han gör, och följa hans bud, detta för att inte hamna vilse utan följa och få åtnjuta hans närhet. Bara det ger lugn och trygghet för vägen och vandringen. En väg med ett obeskrivlig härligt mål i sikte, ett mål som man bara inte vill missa! Missa inte målet - ta rygg på Jesus!

Stefan