De flesta av våra jultraditioner upprätthåller vi utan närmare åtanke. År efter år ställer vi fram samma julsaker utan att tänka efter vad de egentligen betyder. Som julgranen exempelvis. Vem tänker på att den har ett budskap?

Innan plastgranens tid var naturgran det enda som gällde. Det är något särskilt med en livslevande gran. Genast när den har lyfts in i huset, skänker den en doft och en särskild friskhet till hemmet. Julgranen talar om livet som har kommit till mänsklighetens vardagsrum. Livet med stora bokstäver. Barnet i krubban som drog ett snitt i historien; det finns ett före och ett efter. En ny tideräkning tog sin början med det eviga livets nedkomst till jorden.

Men med julen går det undan och julgranens tid är snart förbi. Redan ”tjugondag Knut, åker julgranen ut”, heter det ju. Det tar inte länge förrän den börjar barra och skräpa. Till sist avkläs den allt glitter, den mister sin glans och kastas ut i mörkret. Granen dör. Precis då bär den sitt viktigaste vittnesbörd. Om Jesus som offrade sitt liv för att öppna vägen till ”himlaglädjen sin”. Granen kom för att tjäna oss, precis som Kristus. Jesus bär livet, friskheten och den himmelska doften till världen. Han förvandlar varje hem och hus där han får bo med sin närvaro. Hela hemmet lyses upp av honom. Alla som bor i ljuset, blir genomlysta och börjar själva att lysa. Precis som julgransglittret. Trots att det saknar eget ljus, ser de ut att lysa ändå, eftersom de står i relation till ljusgransljusen och reflekterar ljuset från dem. Förut var det vanligt att alla nationers flaggor fick pryda julgranen. Det hälsade att Jesus är till för alla. Inför barnet i krubban, och bara inför honom, är vi alla lika. Aposteln skriver: ”Här är ingen jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna” (Gal.3:28), för att understryka att först i Kristus finner människan sitt unika värde. Inte förrän i gemenskap med honom infinner sig livets mål och mening. Därför påminner julgranen om Livets träd. Missar du Jesus, missar du allt.