I vår del av landet finns ett antal obebodda hus. Det är hus där varken någon bor permanent eller är skriven på adressen och som har stått tomma en kortare eller en längre tid. En del befolkas under vissa tider på året, medan andra besöks mer sällan. Ett hus som ingen bor i blir lätt annorlunda. Avsaknaden av liv och rörelse, och ständig närvaro, gör något med huset. Ett obebott hus luktar inte bara annorlunda, det får något över sig som till och med sätter sig i väggarna, något av en råhet eller unkenhet. Hur fina möblerna än är och hur ombonat allting en gång har varit, så förstår man att det inte längre är någons hem, bara ett hus, ett hus som står tomt.  

Med tiden sätter ensamheten och tomheten sina spår. Det är oundvikligt. Utan en levande värmekälla tränger kyla och fukt in. Inte heller oönskade gäster hålls ute. Tvärtom börjar de snart dansa ohämmat på borden.

Ett hus som står tomt och öde, får inte vara det som det en gång var ämnat för att vara, nämligen, någons hem. Så är det även i fråga om människans hjärta.

”Himmelen är min tron, och jorden min fotapall. Vad för ett hus skulle ni kunna bygga åt mig, och vad för en plats skulle tjäna mig till viloplats? Min hand har ju gjort allt detta, och så har detta blivit till, säger Herren. Men till den skådar jag ned, som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord” (Jesaja 66:1-2).     

Vi har säkert alla en plats på jorden som betyder mer än andra platser. Det är platsen som vi finner som skönast och bäst i våra ögon, ett verkligt smultronställe som man brukar säga. Det är platsen vi längtar till, där vill vi vara och vila. Tänk att Gud är lik oss, eller kanske vi Honom, för det är likadant med Honom! En plats, skönare, finare och mer efterlängtat än människans hjärta, finns inte för Gud!

För den som är i djupaste behov av Gud och överlåter sitt hjärta till honom, då händer det grejer, för då flyttar Guds Ande omedelbart in i vårt hjärtas hus. I det ögonblicket blir mycket annorlunda, framför allt blir huset ett hem, en plats där Någon bor. Denne Någon har ett namn och heter Jesus. Han står redan vid dörren och bultar och vill inget hellre än att få komma in.

                                                                                    Glad höst!

                                                                                                    Stefan